Vardagsfrustration för en webbredaktör...

Okej, varning för #ilandsproblem. Och varning för skryt. Den som inte tål kan läsa något annat på den så abnormt vidsträckta webben. Det är just denna abnormitet som är min glädje - och frustration.

Jag är storsurfare på Sveriges Radio-webben, helt yrkesmässig - men också till privat glädje. Finns så mycket fint, djupt tänkt, snabbt och rappt. Jaja, det blir exempel sen...

1.000.000 unika besökare har vi ungefär nu på sverigesradio.se en bra vecka. Och det är för lite, alldeles för lite, tycker jag, sett till allt vi erbjuder (ibland - kanske ofta - lite svårhittigt, bland annat eftersom det finns så mycket).

Fler besökare vill jag ha. Och petar i de kanter jag kan. Facebookar, twittrar, mejlar... bajsar ut länkar.

Men - och där har vi mitt i-landsproblem - det är det ju så många andra som gör också. Länkar dansar förbi i Twitterflödet i en aldrig sinande ström. Samma på Facebook. Samma på G+. En massa andra tänker som jag: "Ut och iväg med mina bra länkar så att de syns."

Så drunkar mina jättebra länkar bland alla andra jättebra länkar. Och så blir tar tiden slut för folk i megakonkurrensen och mitt företag har färre besökare än förtjänat. Liksom en massa annat kvalifierat material på webben har färre läsare/tittare än förtjänat.

Kan jag göra något åt det då? Jag fortsätter väl pillra och skicka och hoppas. Nu gör jag det igen, här. Webbturisttips: Missa inte dessa fina platser:

Kulturportalen

Vetenskap & miljö-portalen

Mitt i musiken @mittimusiken

Ring P1-webben @srringp1

Utrikesbevakningen

Alltid Nyheter-strömmen @alltidnyheter

Kaliber @sr_kaliber